|
Och Hans sa till Greta:
"Vi lägger ut brödsmulor så att vi hittar hem igen för det vore hemskt om vi gick vilse."
Iår gick jag vilse. Och att gå vilse på färden är beklagligt. Men att glömma orsaken till färden är ett ännu värre öde. Färden varade i åtta månader. I bland reste jag ensam. Ibland styrdes jag av andra och folk stal mitt hjärta. Men det var inte jag som nådde fram till slutdestinationen. Det var nån helt annan. När man tappar bort sig själv har man två val. Hitta den du var förut eller låt henne försvinna. För ibland måste man se på sig själv utifrån och minnas den man egentligen skulle vara. Den man ville vara. Den man är.
George Bernard Shaw skrev en gång:
"Det finns två tragedier i livet. Den ena är att inte få det man önskar. Den andra är att få det."
Shaw fick tydligen uppleva hjärtesorg ett par gånger.
Vad ska man göra? Ge upp? Kasta in handduken?
Nej.
Nu förstår jag att när ens hjärta krossas måste man kämpa för att känna att man lever. För det gör man. Och smärtan man känner? Den är en del av livet. Förvirringen och rädslan? Den påminner om att det nånstans finns nåt bättre som är värt och kämpa för.
Iår fick jag allt jag ville ha och önskade mig. Men på ett sätt förlorarade jag ännu mer.
Medan vi kämpar för att få det vi önskar. Det vi tror kommer att förbättra våra liv. Pengar, popularitet, berömmelse, glömmer vi bort det som verkligen betyder nåt, som vänner, familj och kärlek. Saker vi redan hade.
Att inte få det man önskar är en tragedi. Men att få det man önskar? Det är allt man kan hoppas på. I år önskade jag mig kärlek att ge mig hän åt nån annan och väcka ett sårat hjärta. Min önskan gick i uppfyllekse. Om det är en tragedi att få det, så okej. För jag ångrar ingenting.
|
